vi tilbydes evigt guddommeligt liv uden gerninger, af ren nåde, uanset hvem vi er og hvordan vi er.

Alle andre religioner har en lov, som man selv skal arbejde med at opfylde for at tilfredsstille en eller flere guders krav.

Og når vi er ved tro på Jesus er blevet Guds børn,

PS: Du glemte den sidste pil der peger mod mennesket...

Kristendommen er pr. definition ikke-humanistisk. Der er da fælles træk mellem kristendommen og humanismen, men udgangspunktet er der en verden til forskel på. Kristendommen tager sit udgangspunkt i Gud. Gud skabte mennesket i sit billede, og derfor har mennesket en iboende værdighed, som vi som kristne skylder at respektere. Og det indebærer næstekærlighed: at min nabo er lige så vigtig som jeg er... Humanismen derimod tager sit udgangspunkt i mennesket. Mennesket er udgangspunktet, og det betyder, at mennesket også selv definerer, hvor grænsen for den menneskelige værdighed går.

De konkrete handlinger, de to verdenssyn afføder vil derimod ofte falde sammen. For nu at tage et eksempel, så foregår kristen mission jo netop i sammenhæng med diakonal virksomhed (tjenende virksomhed for at bruge kristne termer :-) Du ville sikkert kalde det humanitært arbejde, men det er lidt bredere end det...) Missionærer har traditionelt ofte været sygeplejersker, landmænd, lærere og læger, og de har haft som en også ganske væsentlig del af deres arbejde at leve sammen med lokalbefolkningen og tage del i deres liv. Mission er netop IKKE blot at gå efter at dække de åndelige behov, for som kristne har vi et kald til ikke blot at fortælle om Jesus, men også at tjene de mennesker, vi er iblandt...

Corner

Valet mellan buddism, islam och kristendom borde inte vara så svårt för den som söker sanningen. En undersökning av fakta som de olika religionerna presenterar, borde ganska snabbt visa att de tre inte samtidigt kan vara sanna eftersom de är olika och ger olika bilder av människan, världen och Gud.

Det svåra valet kommer när man väl har funnit sanningen och inser att den rätta vägen inte alltid är bekväm eller ger en mänsklig rikedom och anseende.

1 Korintierbrevet 1:22-25

"Judarna begär tecken och grekerna söker vishet, men vi förkunnar en Kristus som blivit korsfäst, en stötesten för judarna och en dårskap för hedningarna, men för de kallade, judar som greker, en Kristus som är Guds kraft och Guds vishet. Guds dårskap är visare än människorna och Guds svaghet starkare än människorna."

Med vänliga hälsningar, P.

Den grænse, er for den kristne lige så udflydende, som humanistiske er. Men Jeg forstår nu hvorfor at kristendom kan gå hen og tage brug af hvad der svarer til Islams "Jihad".

Ja, der er forskruede folk alle steder, også i kristne kirker... Men korstogene og bombeangreb på abortklinikker sker jo netop stik imod, hvad Bibelen siger og respekterer ikke, at alle mennesker er skabt i Guds billede og dermed har en uendelig og ukrænkelig værdi, som vi må respektere...

Vi tjener alle hinanden. Vi behøver ikke at være kristne for at tjene hinanden. Problemet opstår, når man begynder at lægge større værdi i noget, end sine medmennesker. Så ignorerer man jo det faktum, at kristus er i alle og derved fjerner man sig fra kristus, ved at lægge mere vægt på enten et materielt koncept eller ting.

Umiddelbart forstår jeg ganske godt, at man kan nå til den prioritering, at det åndelige står over det materielle. Vi må aldrig glemme de materielle behov, men når jeg selv tænker tilbage, så er det mine trosmæssige kriser, der har været hårdest at komme igennem, og ikke sygdomme, økonomiske problemer osv. Og sådan tror jeg, de fleste kristne har det... Det skulle meget nødig blive en undskyldning for at fortsætte med at negligere det materielle, når man først får øje på problemet. Men det kunne være en forklaring, som kan danne baggrund for, at man kan få flyttet fokus...

Tak Mark for et godt og fyldestgørende svar.

-Corner

1. Jeg kan intet gøre... Alt, hvad der skal gøres, har Gud gjort. Jeg skal blot tage imod.

2. Jeg er en synder... Dette betyder ikke blot, at jeg engang imellem træder ved siden af, men at jeg af natur lever i oprør mod Gud. Dette ændrer sig ikke, fordi jeg bliver kristen... Gud accepterer mig aldrig på grund af..., men på trods af...

3. Jeg har som kristen to vigtige kald: For det første har jeg et kald til at fortælle andre om, hvad jeg tror på... Som Jesus sagde, "I har fået det for intet... Giv det for intet." For det andet har jeg et kald til at modvirke syndefaldets konsekvenser der, hvor jeg er. Med de evner, jeg har, skal jeg tjene mennesker omkring mig. Dette indebærer også, at vi som kristne har et kald til at opsøge viden og bruge denne viden til at afhjælpe sygdom, sult, krig og diskrimination.

Mitt citat från Korintierbrevet var inte menat som något nedsättande eller fördömande av människor eller andra religioner. Det var bara tänkt som ett sätt att belysa det utifrån sett orimliga, att Gud blir människa och dör en förnedrande död, uppspikad på ett kors, för att rädda världen. När islam höjer näven och uttalar sig krigiskt, om den goda döden i det heliga kriget och om att döda de otrogna, så säger kristendomen att vi ska älska, tjäna och be för våra fiender. Visst har kyrkan och kristna i en felriktad iver begått illdåd i religionens namn, men det kan ändå inte ses som representativt för läran.

Om du däremot tror att du som kristen blir fråntagen smärta och lidanden så tar du gruvligt fel.

Många kristna blir även idag misshandlade, fängslade och dödade för att de vägrar förneka det de vet är sant. Detta händer bl.a. i Kina där många kristna blir dömda till långa fängelsestraff p.g.a sin tro. Det statligt kontrollerade kyrkan är där den enda godkända och de som engagerar sig i en underjordisk kyrka är i farozonen. Inte heller vi kristna i västvärlden går säkra. Vi är idag förskonade från de värsta sortens förföljelser men måste vara beredda på, när vi väljer att följa Kristus, att det kan bli även vår lott. (se www.persecution.com)

Kristendomen är ingen mysig livsfilosofi. Den som söker en sådan bör söka någon annanstans. Kristendomen är i grunden en relation med skaparen av världen. En ofattbart stor och mäktig varelse som är stor nog att bry sig om varje liten människa och ha en personlig relation till den. Detta är grunden. Sedan får man på köpet mängder av syskon i och med alla de som är kristna runt om i världen.

Att ägna sin tid åt något som är falskt är bara slöseri med tiden.

Om jag "valde" att bli kristen men upptäckte att den var falsk skulle jag gräma mig för all tid jag hade slösat bort med att be, studera Bibeln o.dyl.

Likadant med andra religioner. Är de falska har de inget att ge. Är det bara ett bra liv man är ute efter behöver man ingen religion. Vänner, musik, mysiga samlingar, naturupplevelser kan man få ändå.

Vill du veta vad kristendomen kan göra för dig i ditt vardagsliv så börjar du i fel ände. Om du är intresserad av sanning så ta reda på vad som är sanning. Jag tror för att jag är övertygad om att Gud finns och är den han säger sig vara. Oavsett hur bra eller dåligt jag mår.